Frejas funderingar kring morfar
2011-10-05 / 00:17:00
Var vid pappas/ morfars grav och sjöng på hans födelsedag igår.
Vi planterade lite ljung, ställde dit en ny lykta, tände ljus & la en varsin ros.
Verkar som om vi hänger på graven mest hela tiden, men så är inte fallet.
Däremot vill jag gärna att Freja & Max ska se det som något naturligt att bry sig om sina nära & kära, även om de inte finns med oss här på jorden.
Efter besöket frågade Freja mig varför morfar bor i himlen.
Känns ju lite svårt att svara på, för jag vet inte hur mycket man ska prata om döden med en treåring, men tänkte i alla fall att eftersom vi har berättat om himlen så säger jag väl som det är- att morfar är död och därför numera bor i himlen.
Hon undrade då varför han var död och jag svarade då återigen som det var, att han blivit väldigt sjuk- sån sjuk som man inte kan bli frisk ifrån- och då dött av det sjuka.
"Jaså, vad hade han ätit då rå?" undrade Freja.
Barn är ju härligt omedvetet avdramatiserande!
I hennes värld kan man bli sjuk om man äter frysta köttbullar, röda bär i skogen eller svampar man inte känner till osv. Sjukdom är förknippad med felaktig mat för henne.
Fick då tyvärr äran att meddela att man kan bli sjuk ändå- även utan felaktig mat.
Men vi var inte klara där inte:
"Vad var han för sjuk i så fall då"
Vad skulle jag säga nu?? Sanningen igen fick det bli...:
"Jaa, hans sjukdom heter cancer, och får man den är det inte säkert att man blir frisk"
Tänkte på filmerna på YouTube som Ung cancer gjort, "Det är okej att känna" och "Det är okej att hoppas" (har ni inte sett dem, så gör det- genast!), och sa därför som det var.
Ville så gärna bara linda in allt i en härlig saga med lyckligt slut!
Men så ser ju inte livet ut och nu när hon frågade kändes det som om jag bara kastade sanningen i ansiktet på henne utan att veta hur det landade, typ- Välkommen till verkligheten, Freja! Man föds & man dör, face it!
Blä, gillar inte att verkligheten är hård ibland- och vill inte att mina barn ska behöva ta del av den på det sättet, någonsin...
Over and out,
//L
Vi planterade lite ljung, ställde dit en ny lykta, tände ljus & la en varsin ros.
Verkar som om vi hänger på graven mest hela tiden, men så är inte fallet.
Däremot vill jag gärna att Freja & Max ska se det som något naturligt att bry sig om sina nära & kära, även om de inte finns med oss här på jorden.
Efter besöket frågade Freja mig varför morfar bor i himlen.
Känns ju lite svårt att svara på, för jag vet inte hur mycket man ska prata om döden med en treåring, men tänkte i alla fall att eftersom vi har berättat om himlen så säger jag väl som det är- att morfar är död och därför numera bor i himlen.
Hon undrade då varför han var död och jag svarade då återigen som det var, att han blivit väldigt sjuk- sån sjuk som man inte kan bli frisk ifrån- och då dött av det sjuka.
"Jaså, vad hade han ätit då rå?" undrade Freja.
Barn är ju härligt omedvetet avdramatiserande!
I hennes värld kan man bli sjuk om man äter frysta köttbullar, röda bär i skogen eller svampar man inte känner till osv. Sjukdom är förknippad med felaktig mat för henne.
Fick då tyvärr äran att meddela att man kan bli sjuk ändå- även utan felaktig mat.
Men vi var inte klara där inte:
"Vad var han för sjuk i så fall då"
Vad skulle jag säga nu?? Sanningen igen fick det bli...:
"Jaa, hans sjukdom heter cancer, och får man den är det inte säkert att man blir frisk"
Tänkte på filmerna på YouTube som Ung cancer gjort, "Det är okej att känna" och "Det är okej att hoppas" (har ni inte sett dem, så gör det- genast!), och sa därför som det var.
Ville så gärna bara linda in allt i en härlig saga med lyckligt slut!
Men så ser ju inte livet ut och nu när hon frågade kändes det som om jag bara kastade sanningen i ansiktet på henne utan att veta hur det landade, typ- Välkommen till verkligheten, Freja! Man föds & man dör, face it!
Blä, gillar inte att verkligheten är hård ibland- och vill inte att mina barn ska behöva ta del av den på det sättet, någonsin...
Over and out,
//L
Kommentarer!
