bendix

Freja har, som de flesta barn, en benägenhet att prata högt om det och DE hon ser.

Detta kan ju ibland leda till ett lite obekvämt läge för medföljande vuxen varför vi har, utan att lägga för mycket värderingar i det, sagt ungefär att:
"Människor som är gamla, tjocka eller sjuka vet oftast redan om det själva. Men det är inte säkert att de vill vara gamla, tjocka eller sjuka, så därför ska man inte säga det till dem."

När vi hälsade på mormor på sjukhuset hade budskapet förvisso gått fram, men det kanske inte riktigt hjälpte ändå...

Följande utspelar sig:

Freja står i dörröppningen till en sal och pratar med en äldre herre som är patient på avdelningen.

F: Bla bla bla bla bla (som vanligt)

Mannen: Jaså du, jaha ja, osv

Jag: Freja, nu säger vi hej då till farbrorn och låter honom vila lite grann.

F: Hej då!

Vänder sig om och ska just börja gå, hejdar sig, tittar på mig och säger (med hög stämma, så det inte undgår någon):

F: Mamma, den där gubben var jättegammal och sjuk! Men jag ska inte säja det till honom...

Over and out,
//L