bendix

Igår i bilen frågade helt plötsligt Freja mig: "Mamma, vad gör gammelfarmor Sally?"
Lite kul tyckte jag eftersom de inte setts på säkert en månad.
Jag svarade att hon nog var hemma men att vi imorgon (idag alltså) kunde hälsa på henne om vi ville.
(Freja har tyckt det varit jobbigt med en lommhörd kindnypande hundratvååring, så jag ville gärna bryta trenden som bestått av panik så fort vi närmat oss huset där hon bor).

Imorse när vi vaknade konstaterade Freja att vi skulle till gammelfarmor Sally :-D

När jag hämtade kom samma konstaterande igen- inga frågor på det alltså! 

Lite jobbigare blev det när det visade sig att Sally blivit gammal väldigt snabbt. 
Jag blev ganska ledsen och det märkte ju dessvärre lillfröken direkt.
Finkänslig som hon är så tittade hon på leksakskatten på golvet & sa att den var ledsen. Därefter tröstade vi katten tillsammans. Var inte säker på om hon fattat eller om det hela var ett sammanträffande men när vi en halvtimme senare gick mot bilen klargjorde Freja det hela genom att säga "Såja mamma, inte vara ledsen mera".

Läskigt va!? Jag var inte ledsen då så hon måste ju syftat på tidigare...
Inte får man väl vara ledsen inför sitt barn???
Barn ska inte behöva trösta vuxna ju!

Hmm, lite jobbig dag, dags att sova.

Kram och god natt!

/L