bendix

...Ja, det får jag väl eftersom det är min blogg!

Då skriver jag såhär:

Det vänder fort nu.

Livet är väldigt bra på alla sätt.
Bra så. Punkt.

Men ibland, i samband med den mest banala motgång, kan allt bli så tungrott.
Känns som att vada i lera- trögt och tungt.
Ser allt bra omkring mig men är ändå nästan likgiltig till det jag ser.

Inte långt därefter går den tunga känslan över och jag tittar på min familj och undrar hur jag för ett ögonblick kunde glömma hur lycklig jag är...

Tycker inte om de tunga stunderna- även om de är korta.
Måste de finnas för att jag ska förstå hur bra jag har det?

Jag tror att jag skulle kunna uppskatta livet även utan att känslomässigt slungas mellan dessa kontraster...

Over and out,
/L