bendix

Jag hatar ungar som gnäller!
Jag vet, man ska inte säga så- framförallt inte när man själv är förälder, men jag kan inte hjälpa det. Barn som gnäller får mig att gå i taket- eller, mest bara om det är mitt eget barn...

Därför har jag tidigt försökt införa att man inte gnäller om livets motgångar utan i stället ber om hjälp. Detta har faktiskt familjens yngsta medlem förstått sig på och verkligen anammat...

Följande scenario utspelade sig igår i båten när jag och Freja just lagt till vid bryggplatsen för att sen ta bilen hem:

Jag försökte med tveksamt resultat spänna ett lite för litet kapell över alla små plastpluppar utan att förstöra naglarna.

J: Åh, jag blir tokig!
F: *klättrar mellan båten och bryggan utan att någon bannar henne*
J: Hur svårt kan det va!?
F: Mamma, vad gör du?
J: Försöker spänna kapellet men det går inte och snart tycker mamma att båten kan sova utan kapell...
F: Men mamma, gnäll inte, säg bara hjälp!
J: *mållös*
F: *Kommer fram och ska "hjälpa" mig*
J: *Lyckas av nån anledning få till det*
F: Såja, nu gick det bättre!

Min lilla tjej har blivit stor.

/L