bendix

Freja har nu börjat på äldrebarn men på samma förskola som tidigare.
Tyvärr har det visat sig vara allt annat än bra där- och det river i mitt mammahjärta!
Om jag inte tyckte att det trots allt är bra för Freja med förskolekonceptet i sin helhet så skulle jag nu, utan att blinka, låta henne vara hemma med mig och Max.

Har tagit Max ur kön till denna förskola och satt honom på den (enligt andra föräldrar, min egen åsikt och föräldraenkäter) bästa förskolan på Värmdö.
Han kommer få plats där i maj eller augusti nästa år, vilket passar oss utmärkt, och då tar han dessutom med sig Freja på "syskonförtur".
Toppen, men hur ska hennes tid fram till dess se ut?

Just nu finns ingen trygghet vid lämning, knappt ett hej vid hämtning och än mindre ens ett ord om dagen som varit.
Ljudnivån är vansinnig, man påminns inte om toalettbesök (vilket regelbundet skapar olyckor för alla nya äldrebarn) och det förekommer våld mellan barnen på daglig basis!
Då jag hämtar vet ingen var Freja är och flera gånger har jag kunnat räkna till tolv barn på samma lekplats- utan tillsyn av någon vuxen!

För mig är dessa brister helt oacceptabla och flera av problemen måste åtgärdas omgående för att barnen ska vara trygga.

Det känns så svårt att veta hur man ska hantera såna här saker för det är ju lite känsligt.
Vill ju helst inte att Freja ska få en stämpel som "hon med den där jobbiga mamman".
Däremot får de gärna veta att just jag kräver en bättring för mitt barn- oavsett hur oengagerade eller ovetande de andra föräldrarna är angående sina barn...
Svår balansgång, men har insett att det här inte kommer vara sista gången jag måste slåss för mina barn, så det är lika bra att utveckla en hållbar strategi redan nu.

Har tidigare pratat med avdelningsansvarig och idag ringde jag även deras pedagogiska chef.
"Oj, oj, inte bra. Det här måste vi prata om. Bla bla bla..."
Var sådär nöjd efter samtalet, men kände att bollen ändå var i rullning nu.

Då jag kom för att hämta Freja möttes jag av avdelningsansvarig som ville prata med mig angående det som framkommit.
Kändes inte bra att behöva ta det med henne efersom jag på ett sätt kanske hade gått bakom hennes rygg. Dessutom borde de kunna ta detta dem emellan, utan att jag skulle behöva ta allt igen (och då också öga mot öga behöva kritisera henne som den del av verksamheten hon är).

I alla fall fick Freja en perfekt hämtning (trots att den nog var ganska konstlad), så när vi gick därifrån var det ändå med lätta steg.

Hoppas kunna möta dem med positiva gensvar så snart det blir en förbättring så att de märker att det finns utrymme för både kritik och beröm från mig...
Hoppas denna strategi kommer hålla det år som är kvar så Freja får trivas och känna sig trygg.

Har nämligen inte kännts så kul när Freja fått ont i magen då vi stannat bilen utanför förskolan.
Ännu värre när följande konversation gång på gång utspelats:

"vilken tid kommer du och hämtar mig idag mamma?"
"klockan tre, som jag brukar"
"Jaha, klockan tre. Jaja, det är ju inte så länge dit..."

Å N G E S T - som jag hoppas kan släppa nu!

Over and out,
//L