bendix

 

Man kan bli både arg och frustrerad.

Själva bebisen är rätt kul att kolla och peta på.

Han verkar ju dessutaom gilla när man sjunger "Nu i ro" för honom...

 

Problemet är väl bara själva förändringen- den är det ju inte så säkert att man gillar...

Svårt då att veta vad man ska göra av känslorna.

 

Ett sätt är att skapa konkreta motgångar att bli arg på eftersom bebisgrejen är lite svår att sätta fingret på.

Och så jobbar den nyblivna storebrodern här hemma...

 

En vanig dag kan låta såhär:

- Jag VILL ha banan!

- Varsågod.

- Inte banan, ÄPPLE!

- Okej, här kommer äpplet.

- Päron vill jag ha! PÄRON sa jag ju!!!

*storebror bryter ihop fullständigt och kastar sig på golvet*

 

Efter att ha reagerat riktigt ordentligt kring det konkreta problemet att få fel frukt fortsätter känslorna att svalla när man spottar skal på mattan och samtidigt stirrar mamma i ögonen...

 

- Men Max, inte spotta på mattan!

- Joho!!!

- Om du inte gillar frukten så spotta i soporna.

- Dumma mamma! Mamma duuuuum!!!

*kastar sig på golvet igen och hämtar sig inte förrän storasyster tröstar... *